ardnass

Jag är bakis å det är inte alls roligt.
Dessutom är jag fortfarande deprimerad för min man ska ge sej iväg utan mej.
Jag vet att det bara är en vecka, men just för tillfället känns en vecka som en evighet!
Jag vill inte att han ska dra, det känns så onödigt att han ska åka iväg när jag är hemma.
Finns väl ingen anldening, jag tror inte på sånt där med att det kan va bra å inte ses.
För hur kan något som känns förjävligt vara bra?

Jag snackade med Krille på msn innan, han sa att blivit seriös å inte druckit på två veckor.
Jag sa till honom att jag nog oxå skulle bli de.
Han sa "men Sandra det är ingen ide att du ens försöker"
Å när han säger en sån sak är det illa.
Det är inte de att jag kåänner sug efter p supa men det är så illa att man aldrig är
lika lycklig som man är med några glas vin i kroppen.
Jag fattar inte varför det är så, att man behöver alkohol för att vara lycklig!
Det är knäppt.

Nu ska jag sluta deppa! Iaf försöka

Puss